- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
112

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Lurande faror på vägen till rövareligans Eldorado

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

AXEL KERFVE

clu kommo, ju oroligare blev det. I Mandschuriet sades
upproret vara i full låga. Men kanske var det som
så mycket annat bara prat. I alla fall drogo en mängd
missionärer söderut och många sades ha tagit sin
tillflykt till Peking med dess talrika europeiska inslag.
Man hade där dessutom en rätt stark engelsk
besättning, och så var det ju huvudstad med diplomatiska
beskickningar, som väl också skulle ha sina meningar
med i laget.

Lugnast hade nog varit, om konsuln slagit sig
ned där. Men delta hade han inte alls velat lyssna
till. Där sade han sig ha för många konkurrenter i
affärerna. I sitt största faktori vid Gula floden, Shen,
härskade han i sin bransch sä gott som ensam. Och
dit skulle man nu som längst, alltså upp till en plats,
där floden gör en nästan vinkelrät krök upp mot
Shamo- och Gobiöknama på andra sidan de höga
Älaslianbergen och den historiska gamla kinesiska
muren. Det var ju ändå tur, att man inte skulle följa
floden ända dit.

Så gingo Willys tankar av och an, medan Kurt
med varje dag gjorde iakttagelser av mer reell natur,
det vill säga såg sig om, vart han kom och studerade
det brokiga virrvarret av tusentals kuriösa typer. Den
värld han nu kommit i var för honom något alldeles
nytt och minst av allt kunde han som Willy anse
resan enformig.

Men medan man så en dag tillsammans blickade
ut över den säregna röran av alla dessa gulingar, som
varken med miner eller åtbörder förrådde någon oro
varken för den dag som var eller de som stundade,
då gav Kurt plötsligt till ett utrop, som kom även Willy
att blicka åt samma håll som den ropande:

— Titta dit, nej, mer åt höger! sade han. — Ser
du den där sampanen, nej, en djonk är det visst, och
som knegar sig fram med en baksmälla, som vi säga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free