Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja stog väl å titta på dä där en tie minuter, men
så tänkte ja: Ja kläpper väl te på Guss makt,
å så kläppte ja te på en just som han vände buken
åt mej å stog rak som en knekt ini sjön, å jädrar
förbistra mej, kom han inte mä sjön oppi stenarna
å dö va han som ett lik. Å ja gnodde ut när sjön
sög tebaks å högg’en i rompa å tie riksdaler feck
ja för skinnet å d’ä så sant som han sir mej
levandes här, Engström!
— Men tyckte inte Agust att det var synd
om dom? Just när de lekte i sjöarna och
solskenet?
— Synn!! Om di där!! Han har väl sett
hur en utter kan ställa te me en strömmingssköt?
Hade han skötar själv, Engström, skulle han inte
tåla sej själv för utter! Nej, tocka jäkla tjuvdjur
ska döden dö, som Skreften säger. — Men nu
ska han ha tack för handel och vandel å näringar
utå alla di slag, Engström, ja ä rakt tvungen å
gå å titta te ryssjerna ett slag, å ska dä va, så ä
ja inte så noga mä en gäddpinne eller en lake
— för här vet en då att en blir fägnad, tillade
Agust med en menande, fast förgäves inriktad
blick på flaskan — Ja tack då å ajöss!
*
Själv har jag aldrig lyckats skjuta någon utter
fast jag många vintermornar väntat vid spår och
gryt.
Men sent en sommarkväll för några år sedan
kom min seglingskamrat, löjtnanten, in och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
