- Project Runeberg -  Genom mina guldbågade glasögon /
11

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

berättade att han fångat en utter, d. v. s. han trodde
att det var en utter. Han hade kommit från havet
i sin kanot och i mörkningen hört ett konstigt
läte och sett en mörk punkt röra sig utanför
Loskäret. Han tog bort akterrumsluckan och
paddlade ifatt djuret, grep det beslutsamt om
nacken, slängde ner det i rummet och stängde,
innan han hunnit undersöka vad det var. Och
nu ville han ha min hjälp att få ut det, ty hur
mycket han än vände och vred och skakade
kanoten, hjälpte det ej. Nå, vi buro in kanoten i
löjtnantens kök och började om arbetet. Vi borde
naturligtvis ha gått och lagt oss helt lugnt i stället
för att ställa till oväsen. Nu föreföll det som vore
kanoten tom, vilket jag också misstänkte, men
löjtnanten försäkrade att ett djur fanns därinne.

Emellertid lyckades vi slutligen och ut sprang
en tre à fyra månader gammal utterunge, arg
som ett bi, och det kan ingen undra över. Det
var litet svårt att infånga honom i det stora
rummet, men då det väl lyckats, lugnade han sig
märkvärdigt hastigt och bet ej längre omkring sig.
Och då jag dagen därpå kom tillbaka hade han
fått några strömmingar och föreföll nästan tam.
Redan samma kväll följde han oss på gården och
landsvägen.

Jag telefonerade till min kamrat L., om vilken
det är bekant att han hyser ett i bästa mening
levande intresse för allt skapat, således även för
djur, och frågade om han ville ha en levande utter.
Jo, det ville han gärna. — Nå, alltså gå Kalle
Andersson, löjtnanten, uttern och jag ombord på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:44:11 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/guldglas/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free