Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannas äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dra sig tillbaka — gummorna fnittra, pojkarna
gapskratta — så säger Vesterberg, att d’ä inte
bråttom. Han har varit och petat på dörrlåset
— men jädrar, damn it, det här ska de ha igen!
Där inne sova Jannes Maris Henning och
Sörgårds-Kalle kappsäckars lugna sömn — medan
Vesterberg går omkring och bjuder gästerna på
nubben och Johanna med magen i vädret och
leverfläckar på de väderbitna kinderna serverar
tretåren med lantvin till. Natten lider och så
småningom blir skandalen bekant. Nöjda och
glada tåga gästerna från gården. Varför skulle
hon ta den token Vesterberg? Dummer! Tokig!
En sån där matros, som inte har nåt å komma
mä! Hon kunde väl ha varit ogift och hållit sig
till halta Lundin. —
Vesterberg och Johanna fick lägga sig i köket.
Vesterberg ville slå in dörrspegeln till kammarn,
men Johanna var klok och tänkte på ekonomien.
De drogo ut den gamla fållbänken vid spismuren
och slocknade, ty Vesterberg hade fått nog. Hans
bröllopsdag hade tilländalupit. Någon egentlig
förlust var det ju inte, ty det jungfruliga hos Johanna
var ju ett minne, ett minne blott, som uppväckte
stridiga känslor hos Vesterberg. But go on — it
plays no part!
Dagen därpå, då Johanna försiktigt gick upp
i sin understubb för att kika in genom fönstret
till de båda brottslingarna, var detta öppnat och
sängen var tom. Vesterberg hade nämligen stängt
förstudörren för att se hjärteblogen på pojkarna.
Men han var för trött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
