Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Äro vi svenskar eller bara turister? - Det passar som kniven i en bonde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betala arrendet till honom med strömming. Och för
övrigt klara sig bäst de kunde. Man förstår, att de
sågo rött.
Så var det i några huvuddrag ställt under äldre
tid, då yrkesfördelningen i det primitiva Norrland
var ytterst flytande.
Till sist var det en sak, som också spelade en
mycket viktig roll, och egendomligt nog gör det än
i dag, och det var ordningen i fisklägena. När
stadsborna kommo ut i hamnarna, ville de ha samma
stränga ordning, som de av gammalt voro vana vid
i städerna. Först och främst ett kapell att hålla
gudstjänst i. Vidare ordentlig jurisdiktion. Så bestämde
olika påbud av Kungl. Maj: t och Kronan om den
saken, och det senaste, av 1771, fixerade en
hamnordning, enligt vilken i varje hamn av någon
betydenhet skulle finnas en hamnrätt, med en hamnfogde
som ordförande och två bisittare, och den hade att
döma i ordningsmål. Protokollen för Ulfö hamnlags
hamnrätt lyckades jag lusa fram år 1905 — de äro
nu i gott förvar på Nordiska museet — och de voro
skrivna med vacker, driven handstil, tysk typ.
Ännu för 34 år sen, alltså i början av detta
förvandlingarnas och revolutionernas stora sekel,
kvar-levde allt detta gamla nedärvda, och även om en
yrkesfiskarekår då hade börjat utbildas, levde den
under bannet av de gamla stridigheterna och
svårigheterna, bunden av traditioner, som icke längre
svarade mot tidens krav, och hela dess bittra världssyn
samlades i ett uttryck, som angav dess känsla att leva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
