Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN II
vira märkte ganska väl, att han företrädesvis var det, då
frågan gällde sådan ställen, där de voro säkra att träffa
Carl.
Edvin tycktes finna ett nöje uti att se dem tillsammans,
ehuru han aldrig nämnde Carls namn eller häntydde på
honom.
Under dylika pinsamma förhållanden nalkades
säsongen sitt slut. I svenska ministerns salong var en liten
utvald samling av mer intima bekanta; bland dessa gäster
befann sig Martha.
Hon och Sidney voro sysselsatta med att se igenom några
gravyrer, varibland fanns en tavla, föreställande
Magdalena. Ansiktet på den sköna botgörerskan var obeskrivligt
vackert och ägde det vemodiga uttryck och den fina
genom-skinlighet, som är en följd av allvarliga betraktelser eller
hemliga sorger.
»Kan ni säga mig, sir, vem Magdalena liknar?» frågade
Martha Sidney och såg på honom.
En helt flyktig färgskiftning märktes i Sidneys ansikte.
Han betraktade bilden några ögonblick och sade därefter:
»Den har en viss likhet med lady Casterton, ehuru detta
ansikte uttrycker mer vemod och sorg än vad fallet är med
ladyns.»
»Sir, ni har säkert aldrig betraktat lady Casterton sedan
hon blev gift, efter ni säger så. — Mig förefaller det, som
hade de tårar hon i ensamhet gjutit blekt kinderna. Ser
ni då icke, huru en frätande smärta tittar fram bakom den
leende mask hon bär, för att dölja huru mycket hon lider.»
»Jag fruktar, miss Stangenskjöld, att ni nu låter er
fantasi vilseleda ert omdöme», inföll Sidney; »lady
Caster-tons utseende är lugnt, och där finns ingenting, som talar
om någon undertryckt smärta.»
»Icke; nå, var god och se på henne just nu!»
Sidney flyttade ögonen från gravyren och fäste dem
jÄ Elvira, som satt i en liten soffa, lyssnande till vad en
äldre herre sade. — Elvira blickade på Sidney, så att deras
ögon möttes. Hennes voro så sorgsna, att Sidney genast
vände bort sina.
»Nå, ser hon lycklig och glad ut?» frågade Martha.
»Ladyn ser sjuk ut», svarade Sidney.
»Vet ni vad hon liknar? Jo, en martyr, som beslutit dö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
