Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
marmor och satt tillbakalutad i vagnen, liksom känslolös
för allt vad som passerade utom henne.
Äntligen stannade vagnen vid Skoggård, där en
lucul-lisk bröllopsmiddag väntade gästerna. Man åt, man drack,
man utbragte skålar; tal höllos och verser avsjöngos.
Glädje och vin flödade. Ström njöt i rikt mått av båda, och
Martha pratade, skämtade och skrattade, så att man
alldeles glömde att fästa någon vikt vid hennes ovanliga
blekhet.
En bröllopsmiddag har också ett slut; gästernas vagnar
rullade bort, och snart återstod av den granna samlingen
endast några få närmare släktingar, som skulle dröja kvar
några dagar. Brud och brudgum hade dragit sig undan
i ett litet kabinett, där de ostörda kunde få samtala.
Martha satt i en kåsös; Ström hade sin plats bredvid
henne.
»Martha, jag är icke nöjd med dig», sade han, »du är
min hustru, och du måste söka finna dig däri, så att icke
hela världen får aning om att jag måst tvinga mig till min
lycka.»
»Finna mig i mitt öde», utbrast Martha, »finna mig i att
framsläpa mitt liv vid sidan av en man, som är mig
förhatlig, aldrig! Det är sant att jag nu tillhör dig, att jag
är fastkedjad vid din sida, och att jag för evigt är skild
från allt, vad som kan benämnas lycka och glädje, men
det är också lika sant att jag aldrig skall göra något för att
vår sammanlevnad skall bli dräglig. Du har vunnit allt
vad du kan vinna, då jag låtit viga mig vid dig; men
hoppas icke att av mig kunna erhålla något som liknar
kärlek!»
»Jag eftersträvar det icke heller», sade Ström. »Vad
vår sammanlevnad angår, Martha, så måste den bli, vad
jag vill att den skall vara. Du borde redan känna så
mycket av min karaktär, att jag icke är en man, som låter leka
med mig.»
»Arvid Ström, jag vet att du är en fruktansvärd
människa», inföll Martha och reste sig från sin tillbakalutade
ställning; »men det hindrar mig icke att förklara, att jag
aldrig skall komma att hysa tillgivenhet för dig. Du sade,
att du icke heller eftersträvar någon sådan. I sådant fall,
varför tvang du mig att bli din hustru? Var det åtrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
