- Project Runeberg -  Guld och namn / II /
68

(1914) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 o

MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ

hon sökande, så mycket möjligt var, att antaga en glad
uppsyn.

Armida tänkte, i det hon betraktade Martha: »Vilken
makt har denne man haft över henne, som kunnat
åstadkomma, att hon givit honom sin hand? Varuti ligger det
välde, han utövat såväl över Martha som fadern? Jag
skulle önska utforska det.»

*



Det var natt när Armidas åkdon körde upp på gården
till Timasjö. Lotta väntade på henne i förstugan. Den
gamla tjänarinnan såg upprörd ut. Vid Lottas åsyn
erinrade sig Armida svimningen i kyrkan, och den vetgiriga
fröken beslöt att, om möjligt var, av Lotta söka få några
upplysningar rörande kaptenen. Bestämt kände Lotta till
honom, eftersom hon skrikit och svimmat vid hans åsyn.

»Åh, kors, är Lotta ännu uppe!» sade Armida och log
helt vänligt. »Det var bra snällt att sitta och vänta. Lotta
skämmer riktigt bort mig.» Armida klappade henne så
förtroligt på axeln, att Lotta helt förlägen blickade ned
och icke visste, vad hon skulle svara på detta oförtjänta
beröm.

De gingo upp till Armidas rum. Under vägen frågade
fröken, huru Lotta mådde, och talade om sin förskräckelse
då Lotta svimmade.

»Det såg alldeles ut som hade Lotta vid brudgummens
åsyn erfarit en så stor smärta, att vanmakten var en följd
därav», menade Armida. »Kanske Lotta känner kapten
Ström?» tillade hon.

»Nej. det gör jag visst icke, men han är så obegripligt
lik en bror, jag haft, som är död, att jag av förfäran
svimmade.

»Det där tror jag icke, min gumma», tänkte Armida.
Högt yttrade hon: »nå ja, sådana likheter förekomma
stundom.»

»De göra så», instämde Lotta, »men man kan därför icke
hindra sig från att bli illa till mods.»

»Jag undrar just», tänkte Armida, »varför gumman
egentligen väntat på mig.»

Lotta började nu göra fröken en mängd frågor om bröl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/2/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free