Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN 153.
löpet m. m., allt under det hon helt tjänstaktigt hjälpte
Armida att taga av sig sin granna skrud. Med den största
beredvillighet i världen upplyste Armida henne om allt,
vad hon önskade veta. Slutligen yttrade Lotta: »Vad var
det för uniform brudgummen bar, och vad är han
egentligen ?»
»Ah ha», tänkte Armida, »nu hava vi kommit på den
rätta tråden. Få nu se, om jag icke kan få veta något
under det gumman söker pumpa mig.»
Armida upplyste Lotta, att kaptenen varit i fransk tjänst,
att han var fransk undersåte och en stor artist, och att han,
när våren kom, ämnade taga sin fru med sig -och åter
vända till Frankrike.
»Jaså», sade Lotta; »det vill säga han är icke svensk,
fastän han bär svenskt namn.» — Hon blickade
forskande på Armida.
»Jag tror gumman vill spela fint med mig», tänkte
Armida; »men det skall hon allt komma till korta med.»
»Han är född i Sverige», sade Armida; »men han har
lämnat fäderneslandet såsom helt ung. Det påstås, att
han gjort det med anledning av något mindre hedrande
streck.»
»Och vad skulle det vara?»
Lotta knycklade alldeles ihop Armidas vackra franska
blommor.
»Möjligtvis någon liten försnillning av andras medel
eller dylikt. Han lär hava varit kontorist, sägs det.»
Lottas ansikte ljusnade. Det oroliga uttrycket däruti
försvann, och hon avbröt allt vidare tal om kaptenen och
sade i stället: »Llär har kommit brev från prostinnan
Brogren till fröken. Det ligger på nattduksbordet. Nu tror
jag fröken icke vidare behöver min hjälp, utan jag får
önska fröken en god natt.»
Lotta neg och avlägsnade sig, och Armida kunde icke
berömma sig av att hava uppsnappat den allra minsta lilla
tråd, som kunde vägleda hennes forskningar vis à vis
kaptenen. Hon fick dessutom annat att tänka på genom
anvisningen på brevet. — Vad kunde prostinnan hava att
säga henne? De hade ju träffats på bröllopet och
samtalat länge och väl med varandra. Armida tog brevet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
