Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
153.
genom Lotta kan erhålla några närmare upplysningar.»
Armida hade ögonen häftade på kaptenen, för att se vad
intryck Lottas namn skulle göra.
»Jungfru Lotta, vad är det för en person?» frågade
kaptenen i likgiltig ton.
»Det är ladyns sköterska: om kaptenen önskar, skall jag
låta kalla henne.»
Kaptenen tackade, och Armida, som mitt i sin sorg
behärskades av sin nyfikenhet, tillsade betjänten att bedja jungfru
Lotta komma upp.
Under det Armida utdelade dessa befallningar, gick
kaptenen fram till ett av fönstren och blickade ut på gården.
Ett ironiskt leende krusade hans läppar.
Några ögonblick senare inträdde Lotta i salongen.
Kaptenen, som kvarstod vid fönstret, vände sig hastigt om:
men åsynen av honom gjorde, till Armidas förvåning, icke
något intryck på Lotta. De frågor, han gjorde henne om
Elvira, besvarade Lotta på ett föga tillfredställande sätt,
och hon kunde icke giva några vidare upplysningar än dem
Armida redan givit.
Kaptenen for från Timasjö, såsom det tycktes, icke
mycket klokare än då han kom dit, och det oaktat vilade över
hans ansikte ett drag av tillfredsställelse.
Några dagar därefter gjorde Armida ett besök hos
Martha. Den första, som kom emot henne, var kaptenen. Han
hälsade artigt och förde henne själv in till sin hustru:
men han stannade hos de båda unga kvinnorna utan att en
enda gång avlägsna sig. Han var fastkedjad vid Marthas
sida och tycktes så innerligt betagen, att han icke kunde
lämna henne. Armida reste hem utan att kunna fatta det
välde kaptenen utövade över sin omgivning.
Under den korta tid Martha varit förlovad, hade hon
och kaptenen uppehållit sig i Köpenhamn, och först då
lysningen skulle uttagas, hade de återkommit. Efter första
lysningsdagen begåvo de sig till Stockholm, där de
kvardröjde ända till dagen före bröllopet, då de anlände till
Skoggård. Armida hade således icke haft tillfälle att
observera dem, under det de voro fästman och fästmö.
Någon tid förflöt, varefter Armida åter besökte Skoggård.
Kaptenen tog även nu emot henne och försäkrade, att det
gjorde honom stor glädje att se henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
