- Project Runeberg -  Guld och namn / II /
78

(1914) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 o MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ

Nu skal] jag väl på hela dagen få något tillfälle att tala
vid Martha», tänkte Armida, i det hon tog kaptenens arm
och lät föra sig upp till hans fru. Men även denna gång
sällskapade han med de båda damerna så träget, att Armida
nek resa sin väg, utan att hava växlat ett enda enskilt
ord med Martha. Det syntes tydligt, att kaptenen beslutit
avböja allt utbyte av förtroende.

Armida reste, ledsagad av hans artighet, men det oaktat
ursinnig över att se sig gäckad av den sluge kaptenen,
vilken hon fann avskyvärd.

En hel vecka förgick, under vilken Armida höll sig på
Timasjö, ena stunden överlämnande sig åt sin sorg, den
andra uttänkande huru hon skulle kunna få någon hämnd

på Martha, som hon ansåg hava förorsakat henne den.

*



Man var i slutet av oktober. Armida åkte ut för att
hämta frisk luft och tog då åter vägen åt Skoggård. Hon
mötte en av överstens äldre tjänare. Armida befallde
kusken stanna och frågade betjänten huru herrskapet mådde.

»Kaptenskan har varit litet opasslig, men är nu åter rask
igen», svarade karlen.

»Kaptenskan», upprepade Armida, »kallas icke överstens
dotter hennes nåd?»

»Nej, det har kaptenen förbjudit, och nu är det icke
någon annan som befaller på Skoggård, skall fröken tro.
Översten betyder ingenting. Aldrig trodde jag, att någon,
med undantag av fröken Martha, skulle få ett sådant välde
över min husbonde, som kaptenen har.»

»Nå, hurudan är kaptenen för övrigt?» frågade Armida.

»Åh han är nog en galant karl, fast mycket sträng; men
han är icke så där oregerlig och högförnäm som översten,
utan rättvis och bestämd; — men nu får jag lov att gå,
ty om kaptenen komme tillbaka från Altorp och finge se
mig stå här och prata, skulle han bli mycket missnöjd.»

Betjänten avtog mössan för att gå, och Armida nickade
ett nådigt avsked, i det hon frågade:

»Är kaptenen på Altorp?»

»Ja, han red dit för en timme sedan.»

»Allena?»

»Helt allena.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/2/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free