85 (Guld och namn / II)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GULD OCH NAMN 153.

det mig som hade jag gjort mig saker till en svår synd,
då jag lät henne gå ohörd ifrån mig. — När hon reste,
sade hon till avsked:

»’Lotta, din kärlek har förmått dig till en förtegenhet,
som vållat mycket ont. O, om du då jag stod i begrepp att
gifta mig, sagt att jag var dotter till en kvinna, som begått
ett brott, hade jag aldrig antagit lörd Castertons namn,
aldrig behövt i sorg och förtvivlan lämna mitt hem.’

»Tårarna stodo henne i ögonen, jag såg henne resa, och
jag sade henne ändå icke, vad hon hade rätt att få veta.
Herr pastor, det är liksom jag icke finge någon frid i min
själ när jag tänker därpå!»

Fredrik lade sin hand på den stackars kvinnans nedböjda
huvud, sägande:

»Försök, Lotta, att erinra dig de ord, jag först sade, och
tro, att vi endast äro redskap för en högre och mäktigare
vilja.»

Lotta sammanknäppte händerna, och då Fredrik en timme

senare gick ifrån henne, var hon fullkomligt undergiven.

Vi förflytta oss nu till Skoggård och tillbaka till samma
afton då Armida reste därifrån.

Efter hennes avlägsnande befunno sig översten och
Martha allena i hörnrummet. Den senares bleka ansikte såg
sorgset lit, och hon satt försjunken i bittra betraktelser.

»Martha», sade översten, efter att en lång stund hava
betraktat sitt enda, älskade barn. — »Hon är död; ödet har
med ens befriat oss ifrån henne.»

»Befriat!» upprepade Martha och gick fram till fadern.
Hon lade sin hand på hans skuldra och tillade med djupt
allvar: »Säg snarare, att vi äntligen lyckats driva det ända
därhän, att döden skördat henne.» Martha for med
handen över pannan och tillade: »Jag skulle önska att aldrig
hava hatat henne, att aldrig hava haft något att göra med
det, som kunnat förorsaka henne lidande.»

»Vad, Martha», yttrade översten och fattade sin dotter
om livet, »har du förändrat karaktär? Är det verkligen du,
som talar i denna pjunkiga ton? Märk väl, denna Elvira
var, så länge hon levde, en farlig fiende för oss, den vi
måste frukta. — Hennes död innebär alltid något, varåt

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/guldnamn/2/0083.html

		Guld och namn / II / 85 (1914) Author: Marie Sophie Schwartz Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|