Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN 153.
Marié lutade parman mot soffkarmen. »Var hon icke
värd er kärlek?» viskade hon.
»Giv mig er hand, jag vill gå ut på balkongen», sade
Edvin i stället för att svara.
Marie reste sig med möda. När de stodo ute på
balkongen, sade lorden: »Ni frågade mig om lady Casterton var
värd min kärlek. Jag tror det, eftersom jag kunde älska
henne så högt som jag gjorde; men det oaktat hade hon,
i fall hon levat, aldrig kunnat bli något annat för mig än
mitt olycksöde. Det gavs ett något, som för alltid skilde
oss åt. — Jag älskar att begråta henne såsom död.»
Lordens hand vilade på Maries skuldra. Det föreföll,
liksom hon sviktat under tyngden därav. En paus uppstod.
Lorden drog några djupa andetag. Han hade behov av att
inandas den friska havsluften.
»Ni fryser, Marié», yttrade han, »er kropp skälver; mår
ni icke väl?»
Marie förmådde icke svara.
»Aftonluften plågar er kanske», återtog Edvin.
Han talade icke med den korta och kärva ton han eljest
brukade begagna. »Huru är det, Marie?» tillade han.
Marie gjorde en våldsam ansträngning för att bli herre
över sina känslor, och svarade vid denna sista fråga, som
gjordes med deltagande: »Det var ingenting, mylord, blott
en övergående frossa, som nu är förbi.»
»Ni behöver kanske vila er; ni har ansträngt er för
mycket.» Lorden gick in; och då Marie försäkrade, att hon nu
mådde fullkomligt väl, bad han henne läsa något för sig.
Detta ville emellertid icke gå rätt bra. Maries röst var
osäker, och hennes syn skymdes stund efter annan av tårar,
som hon icke förmådde tillbakahålla.
Slutligen yttrade Casterton: »Lägg bort boken, Marie,
och säg mig, vad det är, som upprört er? —- Jag skulle vilja
giva mycket för att kunna se edra anletsdrag och däruti läsa
uttrycket av den smärta, som ni icke kan behärska.»
»Och vad intresse skulle den kunna hava för er, mylord?»
sade Marie och gömde sina tårdränkta kinder i händerna.
»Tror ni verkligen, att den, som under veckor och
månader varit vårdad så som jag varit av er, kan förbliva
kallsinnig för vårdarinnan?» yttrade Casterton. »Förstår
ni då icke, att min tacksamhet är fäst vid er?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
