Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
som en man av ära och att icke hava slösat min kärlek
på ett ovärdigt föremål, utan att den kvinna, som ägt mitt
hjärta, är värdig att älskas av min bäste vän.
Farväl, lörd Casterton; hälsa henne, vars bild skall följa
mig i döden, och lev du för att göra henne så lycklig, jag
önskat kunna göra Elvira! Älska henne lika heligt och
djupt, som hon varit älskad av din redlige vän
Sidney Lembourn.»
En tystnad följde efter läsningen av detta brev, som
återförde minnet av den ädlaste och bäste bland vänner.
»Varje ord i detta brev», sade Elvira, »är en trogen
åter-bild av hans upphöjda karaktär. Ack, min älskade, du vet
icke, för huru mycket jag har honom att tacka; det var
han, som först upptäckte att jag ämnade uppträda på
Italienska operan; det var han, som gav mrs Brow en vink
därom och ledde hennes forskningar på rätta vägar, och det
var slutligen han, som talade vid madame M—, så att hon
uppträdde i det avgörande ögonblicket. Det var således
han, som räddade mig från den avgrund, varuti jag var
nära att störta oss båda. Jag hade i min förblindelse under
månader förberett detta steg, och för att så mycket
säkrare lyckas, hade jag i Paris, Wien, Rom och även i London
uppträtt såsom den rika lady Casterton, på det alla skulle
känna mig, och du nödgas bryta ditt löfte till markisinnan.
Jag ville göra allt, som icke nedsmutsade mig såsom kvinna,
för att du skulle bli fri.»
»Detta var icke så lätt, då jag själv icke ville det»,
inföll Edvin leende.
»Det fann jag, men för sent», svarade Elvira. »Dock,
ännu är det dunkelt för mig, varför du reste till kriget. Att
orsaken icke, såsom jag trodde, var kännedomen om min
härkomst, vet jag nu; men vilken var den då, och varför
vill du icke kännas vid mig, oaktat du genast, då jag fann
dig såsom sårad på slagfältet, kände igen mig? Jag anade,
att du gjort det; men förrän du lät mig veta det, förblev
jag en fransk barmhärtighetssyster, och lät dig tro, att jag
icke upptäckt, att du visste det du hade din hustru vid din
sida. Du vet icke, huru din tystnad smärtade mig. Jag
såg däruti ett tydligt bevis därpå, att du önskade att
historien om min död skulle varit sann, och att du icke ville er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
