Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
153.
känna sjuksköterskan för din hustru, därför att hon vore
dotter av en kvinna, som givit henne livet på ett häkte.»
»Förklaringen häröver är snart gjord», sade Casterton.
»Då jag enligt Armidas anvisning for efter till Altorp, såg
jag dig sitta vid sidan av en man, som i den halvdager,
varav ni omgåvos, syntes mig vara Carl Brogren. Jag
smög mig fram för att lyssna. Min kunskap i svenska
språket är icke stor, men tillräcklig för att jag skulle förstå,
då du uttalade dessa ord: ’Jag skall kasta mig till min mans
fötter och för honom erkänna allt. Han skall kanske
förskjuta, men han skall förlåta mig.’ Sedan sade du något
om en kärlek, som förde till förvillelser, detta troligen med
avseende på din mor, ehuru jag trodde att det var om dig
själv du talade. Intrycket av detta samtal vill jag icke
skildra. Jag irrade i flera timmar omkring i skogen, och
då jag på natten återvände till Timasjö, var mitt beslut
fattat, att utan vrede, utan skandal, utan någon anklagelse
resa och lämna dig för alltid. Jag hade under dessa
timmar övertänkt det förflutna och ansåg mig icke äga rätt till
några förebråelser. När jag sedan såsom sårad kände igen
dig, trodde jag att ångern fört dig till mig, och jag beslöt
att icke säga dig, att jag visste vem du var, förrän jag
lyckats övertyga mig om den känsla, som fört dig till Krim.
Jag hade övertalat läkarna, då inflammationen i ögonen var
hävd, att låta. dig fortfarande tro, att min syn var angripen.
Av min kammartjänare och mrs Brow, de enda av min
omgivning på Casterton, som kände dig, fick jag veta, att du
förbjudit dem omtala att du levde, utan låta tidningarnas
uppgift om lady Casterton gälla för sann.»
»Ja, jag begagnade hennes död för att befria dig från en
hustru, för vars skull du gått att söka döden.»
»Men vilken jag just där återfann, älskande och
självuppoffrande, såsom jag drömt mig henne!» sade Edvin och
slöt Elvira i sina armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
