Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tremulanta toner, roade honom icke. Till äfventyrs
kunde han en gång i tiden — om han beginge den
dårskapen — gifta sig med ett sådant där litet stilla
rosigt flickbarn, hvilkets nervfunktioner voro lämpade
efter barnkammarjoller och piguppfostran, men till
flirt och mera än det — till lifsinnehåll — dugde
de ej.
Hans vänner kallade honom cynisk eller
»för-baskadt avancerad» för svenska, borgerliga
förhållanden, och han hade för länge sedan ångrat, att han
en gång varit nog »ung» att ge dem sitt förtroende.
De hade tummat på det, satt fingrar på hvad dock
var det renaste bladet i hans lif: hans längtan efter
att äga en intelligent, varmblodig kvinnas kärlek,
äga den så, som man äger sina bästa drömmar,
utan tyngande verklighetskraf, släktförpliktelser,
vane-band.
Han kunde se mot dessa anade lyckostunder,
där två människor möttes som tvenne gnistor från
kärlekens flammande härd och blefvo till en enda
klar och stark låga, som mot ett fullkomnande af
lifvets mening, och det tungsinta, ärfda
vemodsdraget i hans karaktär, smektes af denna individuella
sällhet, där hvart famntag gafs och togs som vore
det det sista, och där tankarna byttes utan fruktan
för en nykter morgondags repetitionskurs.
Han hade mer än en gång under sina resor,
ja, till och med i familjelifvets förklädsskyddade
hägn sett henne skymta, denna Titania, och han
hade varit färdig att skänka henne den dyrkan, hvilken
han förstod som kärlek, den mystiska tillbedjan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
