Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åt Häcklefjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt snus som trots ökenritten under brännande
sol och många avnämare hållit sig njutbart, var
det styvaste i den vågen Ingjaldur mött på sin
snusiga stig.
Farväl, gamle Johannes! Per aspera ad
astra?
Men vart bär det i väg, Ingjaldur? Ett
smalt prång mellan lavaväggar tyckes leda i
riktning mot jordens medelpunkt i stället för
uppåt genom aska och snö. Vi måste gå över
en lavaström och hasa oss först ned i ett hål
som ser ganska ruskigt ut. Sedan börja vi
klättra, hoppa över svarta öppningar i den
svarta lavan, klättra igen och jag utvecklar
resterna av min gymnastiska färdighet, som
alltid varit ganska minimal.
Vi kommo ut på ett av lavastråk
genomskuret snöfält, som var mer än tillräckligt brant
även för oss. Vi måste gå i sicksack, medan
Ingjaldur travade snett uppåt, obeveklig som en
naturkraft. Det var som att gå i hagel. Vi
sjönko icke djupt ned, men för varje steg gled
man ett kvarts tillbaka. Jag fann det slutligen
mest praktiskt att gå i lavaströmmarnas kanter,
där fötterna fingo stöd av stenblocken. Det
blev en långsam promenad. Solen brände och
tungan blev torr av törst.
Jag hade läst i Herrmanns bok, att det icke
fanns vatten på Hekla. Jag berättade detta för
vår kandidat och som han också var intresserad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
