Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åt Häcklefjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i frågan, meddelade han sig med Ingjaldur.
— Jo, visst finns det vatten! och just här i
närheten! Vi gingo dit. Snön tycktes på några
ställen liksom uppfrätt och där flöt i små
rännor rikligt med vatten, härligt i smak, men
filtrerat genom lavagrus, av vilket korn följde med
in i munnen, då man låg på magen och sög
svalka ur vulkanens bröst. Låter det inte fint?
Snöfältet tog väl en timme att passera. Då
det nästan hela tiden höjer sig i en vinkel
mellan 35° och 45° är det ganska svettdrivande,
men vi gjorde ju raster, vilka den mångkunnige
Wulff utnyttjade med att demonstrera
lavaströmmarna med deras eruptionsbomber,
värdiga prydnader för våra museer därhemma,
om vi orkat släpa dem med oss. Stundom är
en lavaström genomborrad av hemlighetsfulla
gångar som man ej ser slutet på–-man
skulle vilja ha tid på sig här–-Och allt
verkar nytt, utspytt i går!
Äntligen tar snöfältet slut och vi rasta vid
en rödgul kraterväggs fot, men vi måste klättra
uppför denna vägg, när vi pustat ut. Heklas
rygg är skarp och vägen till den högsta
kratern går längs ryggen.
Jag överdriver icke, då jag säger att
kraterväggen steg i 60° vinkel. Lös aska och pimsten
underlätta icke uppstigningen och icke heller
medvetandet att en vid dalgång skiljer denna
krater från den högsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
