Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åt Häcklefjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här uppe fyllde mr Lawson sina fickor
med olikfärgade stuffer. Denna gång hjälpte
icke Ingjaldurs försäkringar att vi på återvägen
skulle passera samma utmärkta fyndort. Mr
Lawson skakade på huvudet och plockade in
sten tills hans fickor sågo ut som ett par
friholtar på sidorna om en smal lustjakt.
Snön började igen då vi stego ned i dalen.
Där funnos små vattensamlingar med svart
botten mellan isiga stränder och där flögo två
stenskvättor. Vad hade de där att göra?
Men vi lade oss ned och drucko och mr
Lawson fotograferade oss. Och så gingo vi
upp på högsta toppen. Den liksom sög oss och
vår trötthet var borta.
Där står ett litet stenrös. Marken är
beströdd med olikartade och olikfärgade stenar —
somliga äro obsidian, säger Wulff, svarta block
med karaktär av mörkt buteljglas eller kanske
snarare av stelnat beck med glansiga brottytor.
Och alldeles nedanför branten ligger den
snöfyllda kratern.
Sikten är glasklar — icke ett moln på
himlen! Halva Island ligger som en solbelyst
reliefkarta nedanför oss, omkring oss.
Glaciärerna gnistra i solen. Floders
silverband ådra de ofantliga vidderna, gröna fält och
kullar lysa som fläckar av liv i landskapet,
öknar breda sina döda ytor.
Närmast i norr är ett snöfält, men bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
