Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åt Häcklefjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många ha förvillats och omkommit i
ödemarken under dylika feltag om vägen. Vi voro
ju i en öken och dagen led mot sitt slut.
Johannes måste söka ett vadställe. I en brant föll
Wulffs häst och ryttaren gjorde en kyllerbytta
som såg hemsk ut.
Mr Lawson red med händerna i fickorna
och visslade. Han var tydligen absolut likgiltig.
Möjligen föll han också ibland, men han red
sist och vi kunde icke kontrollera honom.
Slutligen upplyste Johannes att vi kommit
för långt söderut. Åt det här hållet fanns intet
vad. Vi måste alltså vända och så nära
flodstranden som möjligt söka oss fram mot norr.
Det skymde redan.
Johannes häst hoppade som en stenget
utmed branten. Plötsligt höll han in kraken och
förklarade att något måste göras och det snart.
Vi måste försöka vada över just här!
Det bar nedåt och nästan lodrätt. Hästarna
åkte på bakhasorna och vi lågo baklänges med
rygg mot hästrygg, tills vi äntligen voro nere
vid floden. Oförskräckt drev Johannes sin häst
ut i vattenvirvlarna. Nej, där gick det inte!
Men tappa inte sugen, pojkar! Vi försöka
längre uppåt!
Han prövade floden ett par gånger till, men
den var för djup. Hade hästen stigit fel, hade
vi för alltid mistat kontakten med vår gamle
erfarne följeman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
