Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åt Häcklefjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här gjorde Rangá ett litet fall. Alltså måste
det vara grunt ovanför fallet, resonerade
Johannes och drev ut hästen med brutala
piskslängar. Floden var bred. Allt längre kom
Johannes utan missöden ända tills i omedelbar
närhet av andra stranden hans häst tappade
fotfäste och började simma. Vi sågo endast
Johannes’ fyrkantiga rygg över vattnet. Men i
nästa ögonblick kände hästen botten igen,
klättrade upp och var i säkerhet.
Alltså måste vi följa Johannes’ exempel.
Allt går, om man är i nöd och vill. Vår
kandidat, som red först, hittade en passage som ej
var så djup som den Johannes prövat. Vi följde
honom och blevo visserligen våta, men räddade
och nöjda. Stranden var tvärbrant och hög,
men det gick bra, och väl uppkomna på
hraunet satte vi fart på hästarna. En bäck med
djupt nedskuret vatten måste vi med åtskilligt
besvär vada över, men sedan började
grässlätten. Endast ett par kilometer skilde oss från
Galtalækurs tun, och gårdens silhuett stod skarp
och tydlig emot sin bakgrund av kvällsdimma.
Snart hittade vi stigen och hästarna föllo av
sig själva in i galoppen.
Men innerst i våra själar brann ett ivrigt
begär att få vrida Ingjald Illrådes snusiga näsa
till tolv. På tunet möttes vi av ett par unga
män, som sade sig icke ha sett Ingjaldur, fast
han efter vårt flera timmar långa kringirrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
