Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Princes Street och gick gatan upp och ned,
kastade vid lämpliga tillfällen en blick åt det
fula men patriotiska Walter Scott-monumentet,
blev förbannad och återtog promenaden. Jag
köpte malteserspetsar åt min hustru i
solbelysta butiker, jag gick som en ung gud på
asfalten — därför att jag efter diverse
anglosaxiska besvärligheter hade fått ut ett stort
rek från postkontoret. Man tvivlade nämligen
på att jag var den jag är.
Wulff och jag tröttnade emellertid på
staden och varandra och skildes åt.
Jag störtade ned i The Old Town,
medan Wulff på egen hand fortfarande
fördjupade sig i moderna stadsdelar.
Edinburghs Old Town är full av
ålderdomlig skönhet. Jag snokade i gamla gårdar,
gick upp i trappor, förirrade mig i labyrinter
och trots diverse missräkningar bevarade
staden sin charm åt min själ. Jag kom av en
händelse till stadens stolthet, John Knox’ hus.
Det duger länge, men Edinburgh har många
intressantare.
Jag träffade Wulff igen. Vi gingo ombord
och tillbragte en helafton tillsammans. Vi hade
haft svårt att komma in på hamnområdet —
men säg den shilling som inte tilltalar en
engelsk poliskonstapel, hur renhjärtad han än
är! Han ställer sig bredbent och bredaxlad
och frågar: — What’s the matter? Have you any
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
