Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
job here? Men när man upplyser honom om
att man är kungen av Frankrike och är ute på
ett pikant äventyr och droppar en eller två
shillings i hans väldiga och okultiverade näve,
bugar han sig och låter en passera. Jag har
försökt det!
Dagen därpå, som på grund av den
föregående lördagen var en söndag, gingo
Wulff och jag förbi en konstapel som gjorde
vördnadsfull honnör, fingo en auto och åkte
upp till Edinburgh, där vi hyrde en ännu större
auto med avsikt att göra en tur genom
Skotska Högländerna. Vi engagerade chauffören,
hämtade professor Martin och d:r Philippi
och reste nästan ögonblickligen 240 kilometer.
Men förut betraktade vi The Forth Bridge,
the greatest triumph of modern
engeneering. Jag tyckte att den var stor,
men ful. Och detta är ett stort fel såväl hos
en människa som hos en bro. Den är 1 1/5
engelsk mil lång, bland andra mått. Jag
gillade den icke. Den är naturligtvis ett
ohyggligt och vedervärdigt skelett. Det går icke att
imponera bara med höjd och längd. Också lär
dess konstruktör ha blivit vansinnig. Jag undrar
inte på det.
Vi åkte alltså genom Skotska
Högländerna. Resan var en nyck — jag medger det —
och den gick alltför fort för att vi skulle kunna
njuta av den. Vi reste som vansinniga förbi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
