I häfdernas hall : verklighetssagor för de unga / 11 (1900) Author: Cecilia Bååth-Holmberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN SAGORNAS Ö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Gör den det någonsin?» frågar Ebba andlöst.

»Jag har ju ändå rätt», säger Gunnar med själfkänsla,
»snö och is och lava och —»

»Nej — nu lyser solen, Gunnar! Se, dimmorna maka
åt sig — som tunga svarta korpar segla de bort öfver
hafvet; som stora hvita svanar höja de sig uppför
fjällsidorna — de vaja och vifta, som vinkade de ett farväl
åt mörkret och fasan.

Skógafoss.

Ty nu kommer solen — se dess prakt!

Se, fjällets toppar gnistra som af millioner diamanter;
utför dess stupbranta sida af kolsvart trapp störtar den
hvita vilda forsen, och den våta lavan glänser mörkt blodröd.

Hvad skönhet! Hvem talar om Island som mörkrets
hemvist, som den färglösa töckniga vinterns boning? Såg
man någonsin en rikare färgprakt! Hvar i världen är
luften så fylld af skimmer som här, af guldstickade,
purpurbrämade slöjor inväfda med briljanter af oförliknelig renhet!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>