Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN SAGORNAS Ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är det ej, som om hafvets osynliga döttrar bära dem i
sina alfhänder, låta dem vaja kring snöfjällens tinnar,
svänga dem öfver ängarna och betesmarkerna, allt under
ljudlös, lätt lekande dans?
Visst är solen blek, äfven när den står som högst
på detta nordlands himmel; aldrig behöfver du här pusta
under middagsbrandens glöd. Men när det kvällas, när
dess röda klot åter sjunker ned bakom det evigt
böljande högtidliga hafvet — har någon någonsin sett solen
sjunka i mera glödande glans? Se, fjällen lysa i
rosensken, se, lavafälten få lif och åter skenbar värme! Se,
töcknens lätta slöjor — hvar finnes en präktigare väfnad:
skära strimmor mellan purpurränder, skarlakansbräm med
gyllene fransar, och violetta flikar, skiftande i finaste
guldgrönt —»
»Så vackert», säger Ebba tankfullt; hennes blickar
äro drömmande riktade genom fönstret, långt bort mot
horisonten, som såge hon öfver dess mörka rand all
nordlandens skönhet hägra.
»Men af allt det guldet har man just ingen nytta»,
invänder Gunnar betänksamt. »Ha de inga grufvor där,
inte ens en koppargrufva?»
»Nej, gossen min. I Islands berg finnes hvarken guld
eller silfver, och ej ens järn. Än sedan? Hvad skall
man här med silfver eller guld? För fårull fås tobak eller
snus i byte, och hvad skall man med järn, då man ingen
plogbill behöfver?
Men ack, den vackra, hvita, skimrande dubbelspaten,
den kolsvarta obsidianen! Du kan se bitar däraf därborta
på vägghyllan. Ser du, där har jag mitt lilla Island, min
helgedom bland minnen från främmande kära länder.
Tänk dig berg däraf! Gnistrande hvita, mjölkhvita,
matt silfverglänsande — och så blänkande svarta, som
poleradt kol, som slipadt sot, det är hrafntinna, korpflinta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
