Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjätte boken. Den druckna rorgängaren och den nyktra kaptenen - 5. Clubin sätter kronan på verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Stöten hade liknat ett själfmord. Om den varit
beräknad, kunde den icke gärna varit förskräckligare.
Durande hade rusat på, som om den velat anfalla klippan.
En klippspets hade som en spik trängt in i fartyget. Ett
par kvadratmeter af garneringen hade sprungit i bitar,
förstäfven var afbruten tvärt, kriet krossadt, bogen
inslagen, och genom denna mun drack fartyget med ett hemskt
gurglande läte. Det var ett gapande sår, hvarigenom
skeppsbrottet höll sitt inträde. Stöten hade varit så
våldsam, att den i aktern slitit af rodrets sorklinor, så att
rodret nu var urhakadt och slog. Man var spetsad på
klippan, och rundt omkring fartygets såg man ingenting
annat än den täta, kompakta och nu nästan svarta tjockan.
Natten var i antågande.
Durande sjönk ned framstupa. Det var hästen, i
hvars inälfvor tjuren nyss borrat sina horn. Hon var död.
Flodens återkowmst lät sig redan kännas på hafvet.
Tangrouille hade nyktrat till: ingen är drucken vid ett
skeppsbrott. Han gick ned i lastrummet, kom åter upp
och sade:
»Kapten, vattnet står högt i rummet. Om tio minuter
når det upp till spygatten. »
Passagerarna, utom sig af förtviflan, sprungo omkrmg
på däck, vredo händerna, lutade sig ut öfver relingen,
stirrade på maskinen, gjorde skräckslagna människors
alla onödiga rörelser. Turisten hade förlorat medvetandet.
Clubin gjorde ett tecken med handen. Alla tystnade.
Han frågade Imbrancam:
»Hur lång stund till kan maskinen arbeta?»
»Fem eller sex minuter.»
Därpå frågade han passageraren från Guernesey.
»Jag stod till rors, men ni såg klippan. På hvilken
af Hanoisklipporna stå wvi?»
»På La Mauve. Jag har alldeles nyss genom en
öppning i töckenväggen känt igen henne.»
»I så fall», återtog Clubin, »ha vi Stora Hanois om
babord och Lilla Hanois om styrbord. Vi ä en nautisk
mil från land.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
