Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Tredje boken. Striden - 6. Bataljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
den del af däcksbeklädnaden, som icke gifvit sig, och lutande
sig ut öfver den under honom gapande afgrunden, började
han hugga af de redan bräckta timren och de band, som
ännu höllo den hängande delen af skrofvet kvar vid den
- andra.
Att fullständigt åtskilja de båda delarna af skrofvet,
att befria den fasta delen, kasta den af vinden nästan
lösbrutna i sjön och dela med sig åt hafvet hvad det skulle
ha, det var den operation, som nu skulle verkställas. Den
var mera farlig än svår. Den nedhängande delen af
skrofvet, som både af stormen och sin egen tyngd drogs nedåt,
- satt endast fast på några få punkter. Vraket i sin helhet
kunde nu liknas vid ett diptykon, hvars ena flygellossnat till
hälften och slår mot den andra. Endast fem eller sex
timmer, som voro böjda och splittrade men icke afbrutna,
höllo ännu ihop vraket; deras bräckor knarrade och
vidgade sig vid hvarje vindstöt, och yxan behöfde så att säga
endast komma vinden till hjälp. Fästenas obetydlighet,
som underlättade arbetet, gjorde det på samma gång farligt;
allt kunde på en gång störta in under Gilliatt.
Orkanen nådde nu sin paroxysm; stormen hade
hittills endast varit förfärlig, den blef nu fasanfull. Hafvets
vilda raseri bemäktigade sig äfven himmeln. Molnet hade
hittills varit suveränt, det tycktes utföra hvad det ville,
det gaf impulsen och raseriet åt vågorna, allt under det att
det bibehöll ett visst förfärande lugn. Nere på hafvet var
det vansinne, uppe i luften vrede. Himmeln är
andedräkten, oceanen endast skummet. Däraf vindens myndighet.
Orkanen är snille. Han hade dock till sist blifvit rusig af
sina egna fasor. Han var numera endast hvirfvelvind.
Det var det blinda tumultet, som aflar natten. Stormarna
ha ett vansinnigt ögonblick; det är som om molnet fått sig
ett rus, som stigit det åt hufvudet. Afgrunden vet icke
längre hvad den gör, den ljungar och åskar på måfå.
Ingenting kan vara ohyggligare; det är den vidriga stunden af
stormen. Hvarenda storm har en hemlighetsfull
orientation; i detta ögonblick förlorar han den. I detta ögonblick,
sade Thomas Fuller, är vinden en ursinnig galning. Det är
i detta ögonblick stormarna ge ifrån sig dessa oupphörliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
