- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
358

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Fjärde boken. Hindrets dubbelbottnar - 5. I det afstånd, som skiljer sex tum från två fot, kan döden inrymmas - 6. De profundis ad altum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

358

het af honom att skrifva dessa sex tum vatten på regnets
och hafsstänkets räkning. Han förebrådde sig att han
sofvit, att han ätit, ja, han förebrådde sig sin trötthet,
förebrådde sig nästan stormen och natten. Allt var hans fel.

Dessa själfanklagelser, som han gjorde sig midt under
sitt arbete, hindrade honom dock icke att anstränga sin
hjärna för att tänka ut medel att bota skadan.

Läckan hade blifvit upptäckt, det var första steget; att
.stoppa den var det andra. För ögonblicket var det det enda,
som kunde göras: timmermansarbetet låter sig icke göras
under vattnet.

En gynnsam omständighet var, att rämnan befann sig i
den del af båtsidan, som infattades mellan styrbords båda
skorstenskedjor; stoppningen kunde fastgöras vid dessa
kedjor.

Vattnet steg emellertid allt högre; det stod nu mer än
två fot högt i båten; det gick Gilliatt till knäna.

6. :

De profundis ad altum.

Bland sitt reservförråd af hvad som hörde till
isterbukens utrustning hade Gilliatt en tämligen stor
presenning med långa bänslar i alla fyra hörnen.

Han tog denna presenning, surrade med bänslarna
fast två af hörnen vid skorstenskedjorna på den sida,
där läckan befann sig, och kastade presenningen öfverbord.
Den föll som en duk ned i vattnet mellan båten och Lilla
Douvre, sjönk och trycktes af vattenströmmen, som ville
tränga in i skrofvet, mot läckan. Ju starkare vattnet
tryckte på, desto tätare slöt presenningen sig till båtens sida ;
vågen klibbade själf fast plåstret på detta sår. Båtens
blessyr var förbunden. Icke en droppe kunde nu tränga in.

Läckan var maskerad, men den var ännu icke
igenstoppad.

Det var ett anstånd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free