Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Tredje boken. Cashmere afseglar - 3. Försakelsens omtanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
ett svek under allt detta, men han hade icke kraft, kanske
icke ens en tanke på att blotta det. Antingen han nu kände
sig behärskad af en hemlig heroism, som han dunkelt anade,
eller hans samvete blifvit döfvadt af lyckans åskslag —
nog af, han yttrade icke ett ord.
.Domprosten tog pennan och ifyllde med tillhjälp af
kyrkskrifvaren tomrummen på den nyskrifna sidan i
kyrkboken; därpå rätade han upp sig igen och vinkade åt
Ebenezer och Déruchette att komma fram till bordet.
Ceremonien började.
Det var ett sällsamt ögonblick.
Ebenezer och Déruchette stodo bredvid hvarandra
framför prästen. Alla, som gift sig eller drömt, att de
gjort det, ha känt hvad de kände.
Gilliatt stod på något afstånd i skuggan af en pelare.
Déruchette hade, då hon på morgonen stigit upp,
förtviflad och med tarkarna på graf och liksvepning, klädt
sig i hvitt.
Denna graftanke kom nu väl till pass till bröllopet.
En hvit klänning, och bruden är genast färdig. Grafven är
också en vigsel.
Ett strålande leende låg utbredt öfver Déruchettes
drag. Aldrig hade hon varit hvad hon i detta ögonblick
var. Deéruchette hade det felet att kanske vara alltför
vacker och icke nog skön. Hennes skönhet syndade,
om det nu är någon synd, genom öfvermåttet af
behagfullhet. Déruchette i hvila, det vill säga fri från passion
och smärta, var, som vi redan förut sagt, framför allt täck.
Den täcka flickan i förklarad gestalt är den idealiskt sköna
jungfrun. Déruchette hade vuxit genom kärleken och
lidandet, hade, må man förlåta oss uttrycket, fått denna
befordran. Hon. hade samma oskuldsfullhet förenad med
mera värdighet, samma friskhet förenad med mera doft.
Det var som om en tusensköna förvandlats till en lilja.
Fukten efter de sinade tårarna låg på hennes kinder.
Det satt kanske ännu en tår kvar i hennes småleende.
De torkade tårarna med ännu halft synliga marken äro en
lyckans sorgsna och milda prydnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
