Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Tredje boken. Cashmere afseglar - 5. Den stora grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
’Han hade, som man erinrar sig, sedan gammalt ett
för honom egendomligt sätt att genomströfva trakten i alla
riktningar utan att bli sedd af någon. Han kände ensliga
stigar, han hade för sin räkning gjort upp marschrutor af
isolerade och slingrande vägar, han hade de skygga vanorna
hos en person, som vet sig icke vara älskad; ett fullkomligt
barn i detta afseende och aldrig van att se en vänlig blick i
människors ansikten, hade han fått denna böjelse, som
sedan blifvit en instinkt, att hålla sig på afstånd från
människor.
Han passerade Esplanaden, därpå Salteriet.
Alltemellanåt vände han sig om och kastade blicken på
Cashmere, som nu gått till segels. Vinden var skral, Gilliatt
gick fortare än fartyget. Han tog vägen öfver de
yttersta strandklipporna; floden började stiga.
En gång stannade han och betraktade under några
minuter en ekdunge, som höjde sig på andra sidan klipporna
vid vägen till Le Valle. Det var ekarna vid det ställe, som
kallades Les Basses Maisons. Där, under dessa träd, hade
en gång Déruchettes finger skrifvit hans namn, Gilliatt, i
i snön. Det. var längesedan denna snö smälte.
Han fortsatte sin väg.
Dagen var härligare än någon man ännu haft under
detta år. Morgonen hade någonting af en bröllopsmorgon.
Det var en af dessa vårdagar, då maj slösar med alla sina
håfvor, då skapelsen icke tyckes ha något annat mål än
att göra sig en festdag och riktigt njuta däraf. TI allt detta
sus, skogens liksom byns, vågens liksom luftens, låg ett
kuttrande. De första fjärilarna slogo ned på de första
rosorna. Allt var nytt i naturen: gräset, mossan, löfven,
dofterna, solstrålarna. Det såg ut som om solen aldrig
förr varit begagnad. Kiselstenarna voro nytvättade.
Trädens djupa sång sjöngs af fåglar födda i går; förmodligen
låg äggskalet, hvari deras lilla näbb hackat hål, ännu kvar
1 boet. Svärmar af vingar försökte sig bland de sakta
dallrande grenarna. De sjöngo sin första sång, de gjorde
sin första flykt. Alla pladdrade och skrattade på en gång:
härfåglar, ’titor, hackspettar, steglitsor, domherrar,
blåmesar, kärrmesar. Vildsyrener, liljekonvaljer, tibast,
gly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
