Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En midsommarnattsdröm. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Demetrius och Helena komma inspringande).
Hel.
Stå still, du hulde mördare, stå still!
Gå du din väg, det råder jag dig till.
I mörkret vill du lemna mig? O nej!
Du plågar mig; ditt sällskap tål jag ej.
O, hur jag flämtar utaf denna jagt!
Ju mer jag beder, mer mig skänks förakt;
Du sälla Hermia, hvarhelst dii ligger,
Ditt klara öga ej om miskund tigger.
Hur fick det glans? 1 tårars salta haf?
Ack nej! det badet mig ej skönhet gaf.
Nej, nej, jag är ju som en björn så ful,
Får vilddjur se mig, söker det ett skjul.
Ej under då att mig min älskling flyr,
Han för min åsyn som för vilddjur skyr.
Hvar fins en spegel väl så falsk, att jag
Mig mäta kan med Hermia i behag? –
Hvem der? Lysander här i dessa snår?
Död? sofvande? – Jag ser ej blod, ej sår.
Lysander, om du lefver, så vak opp!
(vid uppvaknandet) För dig igenom eld jag gerna lopp,
Du genomskinliga naturens under
Med barm så klar, att hjertat syns derunder!
Hvar är Demetrius? han väl är värd,
Den nidingen, att stupa för mitt svärd.
Nej, säg ej så, Lysander, säg ej så!
Om ock han älskar Hermia, hvad då?
Hon älskar dig, du bör belåten vara.
Med Hermia? O nej! jag vill mig spara
Så tråkigt lif, jag låter henne fara.
Jag Helena, ej Hermia, har kär;
En korp mot dufva lyckligt byte är.
Förnuft regerar viljan hos en man
Och säger: skön som du är ingen ann.
Allt växande sin årstid har att mogna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
