Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och lemnade din kyskhets dyra skatt
Till pris åt Hamlets tygellösa sjelfsvåld.
O frukta det, Ophelia, min syster!
Och håll dig i din kärleks eftertropp,
Långt ur begärets skotthåll och dess faror.
En sedsam jungfru slösar fyllest nog,
Om hon för månen slöjar af sin fägring.
Ej dygden sjelf förtalets pilar undgår,
För ofta fräter masken vårens barn,
Förrän de hunnit öppna sina knoppar.
I ungdoms friska, daggbestänkta morgon
Är smittsam pestluft farligast. Var aktsam!
Den bästa säkerhet i fruktan bor,
Ty ungdomsblod är värre, än man tror.
Din goda lärdom vill jag troget bära
Som väktare för hjertat; men, min bror,
Gör ej, som vissa slemma prester göra,
Som visa brant och törnig väg till himlen,
Men gå som liderliga sällar sjelfva
På lustars breda, blomsterströdda väg,
Ej aktande sitt eget råd.
Var lugn!
Jag dröjt för länge; men der är min far!
(Polonius kommer).
En dubbel nåd att dubbelt bli välsignad!
Ännu ett afsked! Lyckan är mig gunstig.
Än här, Laertes? Blygs! Om bord, om bord!
I bogen på ditt segel sitter vinden,[1]
Man väntar dig. – Se der välsignelsen!
(Han lägger handen på Laertes’ hufvud).
Och prägla i ditt minne dessa reglor:
Gif dina tankar ingen tunga, gif
Ej någon öfverilad tanke handling.
Var höflig, men på intet vis gemen;
Den vän du vunnit dig och fyllest pröfvat
Fastnagla honom vid din själ med stål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
