- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Första bandet /
221 / 41

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. II, 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Gyld. Hvad skola vi säga, min prins?

Haml. Hvad som helst, bara det är svar på tal. Ni
är hitskickade; jag ser i edra ansigten en sorts bekännelse,
hvilken er blygsamhet icke är listig nog att bemantla. Jag
vet, att den goda kungen och drottningen ha skickat efter er.

Ros. Till hvad ändamål, min prins?

Haml. Ja, det är just det jag vill veta. Men låt mig
besvärja er vid vårt kamratskaps rättigheter, vid vår ungdoms
harmoni, vid vårt trofasta vänskapsband och vid allt
hvad kärast är och en bättre talare skulle kunna lägga på
ert samvete; säg mig ärligt och uppriktigt, om man har
skickat efter er eller icke.

Ros. (Till Gyldenstern). Hvad säger du?

Haml. (Afsides). Ha, nu är jag er på spåren! (Högt).
Om ni älskar mig, så tala ut.

Gyld. Min prins, man har skickat efter oss.

Haml. Jag vill säga er hvarföre, och så skall min på
förhand yppade kännedom af saken hindra er att förråda
något, och den tystlåtenhet, som ni lofvat kungen och drottningen,
skall ej fälla en enda fjäder. Jag har nu på en
tid – hvarföre vet jag ej – förlorat all min munterhet,
öfvergifvit alla mina vanliga öfningar och, i sanning, så
eländigt står det till med mitt lynne, att denna präktiga
byggnad, jorden, tyckes mig vara en ofruktbar bergsudde,
denna herrliga thronhimmel, luften, ser ni, detta mäktiga,
sväfvande firmament, detta majestätiska tak inlagt med gyldene
eldar, o, det förekommer mig icke annorlunda, än som
det vore en otäck, förpestad samling af dunster. Hvilket
mästerstycke är icke menniskan! huru ädel i förnuft! huru
oändlig i förmögenheter! i gestalt och rörelse huru uttrycksfull,
huru beundransvärd! i handling huru lik en engel! i
tanke huru lik en Gud! verldens prydnad! urbilden af alla
kreatur! – Och likväl, i mina ögon, hvad är all denna
stoftets quintessens? Mannen gör mig ingen fröjd, och qvinnan
ej heller, ehuruväl ert småleende tyckes mig antyda
annat.

Ros. Min prins, det låg ingenting dylikt i mina tankar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:55:42 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hagberg/a/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free