Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Johan. III, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag ser i detta hårets rika svall!
Hvarhelst en silfverdroppe fallit ned,
Der häfta tusen strå som vänner hop
Uti den droppen till gemensam sorg,
Som dyra vänner hålla troget samman
I sorg och ofärd oskiljaktiga.
Const. Till England, om ni vill.
K. Phil. Bind upp ert hår.
Const. Det vill jag ock; och hvarför vill jag det?
Då jag det löste, ropade jag högt:
"O kunde jag så visst min son befria,
Som jag har gifvit dessa flätor frihet!"
Men nu afundas jag mitt hår sin frihet
Och vill ånyo lägga det i bojor,
För det mitt stackars barn en fånge är.
Ack, fader kardinal, jag hört er säga,
Att sina vänner man i himlen råkar;
Om det är sant, så ser jag Arthur åter,
Ty ifrån Cains, den förstföddes, börd
Till honom som såg dagen först i går
Blef icke född en varelse så huld.
Men nu skall masken sorg min blomknopp fräta
Och jaga helsans färger från hans kind,
Snart blir han hålögd som ett nattens spöke
Och blek och mager som en feberfrossa.
När så han dött och uppstått har igen,
Skall, då i himlens sal jag honom råkar,
Jag icke känna honom: aldrig, aldrig
Får jag min vackra Arthur återse.
Pand. Det gudlöst är så bitterligt att sörja.
Const. Så säger den som aldrig haft en son.
K. Phil. Ni älskar sorgen som ert eget barn.
Const. Ja, sorgen fyller upp min Arthurs plats;
Den ligger i hans bädd, den följer mig,
Tar an hans ljufva blick, hans stämma härmar,
Påminner mig hans hela ljufva väsen,
Ikläder sig den tomma drägt han lemnat –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
