Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Sednare delen. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så gaf vårt folk, af Hetsporrs mistning tunga,
Med skräcken sådan fart åt denna tyngd,
Att pil ej snabbare till målet flyger,
Än våra knektar till sin räddnings mål
Från fältet sprungo. Då blef grefve Worcester
För snart en fånge; på den vilda Skotten,
Blodstänkta Douglas, hvars sträfsamma svärd
Tre gånger huggit ned en konungs sken-bild,
Gaf modet tapt; han prydde deras skam,
Som vände ryggen till, och blef i flykten,
Af skräck kullfallen, fången. Summan är,
Att kungen segrat har och skickat ut
En hurtig här att möta er, mylord,
Den föres af den unga Lancaster
Och Westmoreland: det är hvad nytt jag vet.
Nog får jag tid att sörja öfver detta.
I gift bor läkedom, och denna nyhet,
Som, om jag varit frisk, mig lagt på sjuksäng,
Gör nu, då jag är sjuk, mig nästan frisk;
Och, som den man, hvars febermatta lemmar
Som svaga gångjern digna under kroppen,
Blir vild af yrseln, störtar som en blixt
Ur väktarns armar – likså får min kropp,
Af plågor qväst och nu af plågor rasvill,
Tredubbel styrka. – Bort, du svaga krycka!
En pansarhandske nu med fjäll af stål
Omhölje denna hand! Sjuk-mössa, bort!
Du är för yppigt värn åt detta hufvud,
Som segermätta kungar måtta efter.
Nu jern kring pannan. Och må sedan komma
Den värsta stund, som tid och hat kan bringa
Till trots mot rasande Northumberland!
Må himlen kyssa jorden! Må naturen
Lössläppa syndaflod! Låt ordning dö!
Må verlden mer en skådeplats ej vara,
Der tråkigt groll framsläpar långa scener!
Nej, må en enda Cains-anda herrska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
