Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den femte. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så alla franska ögon skola bländas
Och Dauphin sjelf bli solblind, då han ser oss.
Säg nu den muntra prinsen, att hans hån
Förvandlat bollarna till stycke-kulor,
Och tungt hans själ skall qväljas af den dödshämd
Som flyger ut med dem. Ty detta hån
Skall ifrån många sinom tusen enkor
Bort-håna deras män och håna söner
Från sina mödrar, håna borgar ned;
Ja, mången ännu icke aflad son
Skall högt förbanna detta Dauphins hån! –
Dock detta allt än står i Herrans hand,
Till honom vädjar jag och i hans namn
Säg ni till Dauphin, att jag nog skall komma
Och hämna mig så godt jag kan och lyfta
Rättfärdig arm uti en helig sak.
Gå nu er väg i frid och säg åt Dauphin,
Att sådant luktar utaf dåligt spe
När tusen gråta och när inga le.
Nu gif dem säker lejd! Farväl med er.
(Sändebuden gå).
Exet. Det var en lustig ambassad, den der.
K. Henr. Vi tro, att han som sändt den rodna skall.
(Stiger ned från thronen).
Nu, lorder, spillen ingen lycklig timma,
Som kan vårt krigståg främja; blott en tanke
Vi hafva nu, och det är Frankrike –
Förutan den på Gud, som städs går främst. –
Församlen hastigt allt hvad nödigt är
Till detta krig; betänken allting noga
Som kan med vislig hast ge flere fjädrar
I våra vingar; hjelper Gud, som förr,
Vi tukte Dauphin vid hans faders dörr.
Anstränge nu sin tanke en och hvar,
Att denna ädla bragd må blifva snar.
(Alla gå).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
