Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den åttonde. II, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur svårt jag ängslades, när denna sak
Jag er förtrodde.
Jag det mins, min kung.
Jag talat länge; säg nu sjelf, mylord,
Hur vidt ni gaf mig tröst.
Min dyre kung,
Utaf er fråga blef jag så bestört, –
Ty den så vigtig var och följderna
Så fruktansvärda – att de djerfvaste
Af mina råd jag lemnade åt tviflet;
Jag rådde er att denna utväg taga,
Som nu ni valt.
Då frågade jag er,
Lord Canterbury; och ni gaf ert tillstånd
Till denna dags församling. Oåtspord
Blef ingen vördig man i denna domstol,
Men en och hvar med handskrift och signet
Sitt bifall gaf; fortfaren derföre,
Ty intet misshag till vår goda drottning,
Men blott de skarpa törnetaggarna
I nyss anförda skäl påskynda saken.
Kan detta äktenskap bevisas giltigt,
Så vilje vi, så sant vi äre konung,
Långt heldre dela dödlig framtids öden
Med henne, Catharina vår gemål,
Än med den fagraste af alla qvinnor
Som bländat verlden.
Nådigaste herre,
Som drottningen har gått, så bör man väl
Uppskjuta denna sak tills vidare;
Emellertid må hennes majestät
Allvarligen förmanas, att hon icke
Bör vädja till hans helighet.
(Afsides). Jag ser,
Att dessa kardinaler gäcka mig;
Roms konster och senfärdighet jag skyr.
Min kloka, trogna tjenare, min Cranmer,[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
