Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Som ni behagar. II, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jacq.
Ja, hela verlden En skådebana är[1], och alla menskor,
Så män som qvinnor, spela på densamma.
Hvar har sin stund att komma och att gå,
Och en har många roller för sin lifstid.
Sju åldrar äro akterna. Först barnet,
Som qväljs och skriker i sin ammas famn;
Se’n grinig skolpilt med sin packa böcker
Och med sitt glatta morgonanlet kryper
Som snäckan trög till skolan; derpå älskarn,
Som pustar, lik en masugn, vemodsvisor
Om flickans ögonbryn. Soldaten se’n,
Som full af svordom, lurfvig som en björn,
Om hedern sticken, lysten efter gräl,
Uppsöker bubblan ära midt i gapet
Uppå kanonerna. Så kommer domarn
Med kullrig mage proppad med kapun,
Sträng blick och skägget efter reglor klippt,
Med tänkspråk full och med prejudikater.
Hans roll är slut; i sjette åldern syns
En mager narr, en pantalon i tofflor[2],
Glasögon, stora fickor på sin nattrock
Och ungdoms-permissioner ännu sparda,
En verld för vidsträckt för hans skrumpna vador;
Hans mandoms basröst öfvergår igen
Till barndomens diskant med gnäll och dallring.
Den sista scenen af dem allesamman,
Som slutar detta rika skådespel,
Är barndomen på nytt, fullkomlig glömska
Och utan tänder[3], syn och smak och allt.
Välkommen med er vördnadsvärda börda;
Låt honom spisa.
Jag tackar på hans vägnar.
Det behöfdes;
Jag kan knappt tala för att tacka sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
