Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förlita dig på oss, vi följa dig –
Likt bin som stickas uti sommarhettan,
Af visen förda rundt kring blomsterfälten –
Och hämnas på den grymma Tamora.
Alla. Vi säga allesamman så som han.
Luc. Jag tackar honom, och jag tackar alla! –
Hvem kommer der, förd af en kraftig Göt?
Göt. Jag gick från lägret, tappre Lucius,
För att bese ruinen af ett kloster,[1]
Och då jag fäste mina ögon skarpt
På det förstörda templet, hörde jag
Ett barn helt plötsligt skrika under muren.
Jag följde ljudet; genast hörde jag
Den lilla skrikarn så tillrättavisas:
"Tyst, bruna skälm,
Som är till hälften jag, till hälften mor din!
Om ej din hy förrådde fadersblodet,
Om blott naturen skänkt dig modersfärgen,
Du kunnat blifva kejsare, din skurk!
Men tjur och ko, mjölkhvita båda två,
Ej nånsin sammanafla kolsvart kalf.
Tyst, tyst, din skälm," – så bannade han ungen –
"Jag till en dugtig Göt skall bära dig;
Då han har sport att du är kejsarinnans,
Skall för din moders skull han ömt dig sköta." –
Då rusade jag fram med draget svärd,
Grep honom flux och förde honom hit;
Behandla honom nu som han förtjenar.
Luc. Du raska Göt, det här är satan sjelf,
Som har från Titus ädla handen röfvat;
Det här är perlan, som förtjusat har
Vår kejsarinnas blick, och här är frukten
Utaf hans glödande begärelser. –
Säg, svarta bof, hvarthan du ville föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
