Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leont. Gå, gör som jag befallt; för henne bort.
1 Hofh. Ack, nådig herre, kalla henne åter!
Ant. Betänk er väl; er rätt blir annars våld,
För hvilket trenne furstebarn få plikta,
Ni sjelf, er drottning och er son.
1 Hofh. För henne
Jag våga vill mitt lif och vågar det,
Om ni tar vadet an. Hon fläckfri är
För himlens öga och för er; jag menar
I hvad hon skylles för.
Ant. Kan det bevisas
Att hon är annat, vill jag stå och posta
Bredvid min hustru, länkas fast vid henne
Och endast tro på hvad jag ser och känner,
Ty hvarje tum af qvinna här i verlden,
Ja hvarje qvintin qvinnokött är falskt,
Om hon det är.
Leont. Håll munnen.
1 Hofh. Nådig herre, –
Ant. Det är för er, men ej för oss, vi tala.
Ni är bedragen af en tasslare,
Som satan måtte ta. Om jag fick fatt’en,
Jag drap den skurken. – Hon beröfvad äran! –
Tre döttrar har jag: elfva år den äldsta,
Den andra och den tredje sju och fem;
Om det är sant, så skola de få plikta,
Jag skall dem allesamman platt förderfva,
De skola aldrig blifva fjorton år
Och föda falsk afkomma. Mig de ärfva,
Men heldre gjorde jag mig till kastrat,
Än att de icke skulle bringa fram
En ätt som duger.
Leont. Tig! På denna sak
Ni har ett väderkorn så svagt och kallt
Som näsan på ett lik. Jag ser, jag känner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
