Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. IV, 1 - Macbeth. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men inga syner mer! – Hvar äro buden?
Kom, för mig till dem.
L. Macd. Hvad var det då, som honom tvang att fly?
Rosse. Haf tålamod?
L. Macd. Det hade icke han.
Vanvettig flykt! Vår fruktan, om ej annat,
Till brottslingar oss stämplar.
Rosse. Ej ni vet,
Om han af klokhet eller skräck det gjorde.
L. Macd. Klokhet – att lemna hustru, lemna barn,
Hus, hem och värdigheter på en ort,
Från hvilken sjelf han flyr! Ej oss han älskar,
Han lyder ej naturens röst: en tätting,
Den stackars lilla fogeln, kämpar ju
För sina små i nästet emot ugglan.
Om fruktan vittnar allt, om kärlek intet,
Och klokhet fins ej i den flykt som rusar
Så rakt mot allt förnuft.
Rosse. Min bästa fränka,
Jag ber er, sansa er, ty er gemål
Är ädel, skarpsynt, klok och känner bäst
Årstidens stormar; mer törs jag ej säga.
Men osäll är den tid, då omedvetet
Vi bli förrädare och taga skrämsel,
Fastän vi icke veta hvad oss skrämmer,
Men drifvas på ett vildt och stormigt haf
Än hit, än dit. – Nu går jag härifrån,
Men är väl snart tillbaka här igen.
Allt har en öfvergång; det värsta kan
Bli godt igen, min fru. – Min lilla frände,
Gud signe dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
