Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kom, vedervärdige ledsagare!
Du vilde styrman, jaga nu med ens
Din trötta, stormförqvafda köl mot skären,
Att den må splittras! – Skål, min Julia!
(Tömmer giftflaskan).
Du trogna apotekare, din dryck
Den verkar snabbt. – Så med en kyss jag dör.
(Han dör).
Den helige Franciscus skydde mig!
Hur ofta har min gamla fot ej snafvat
Mot grafvarna i natt! Hvem der? Hvem dväljes
Så sent i sällskap med de döda? Säg!
En vän och en som ganska väl er känner.
Guds frid! Men säg, min vän, hvad fackla der
Förgäfves lånar ut sitt ljus åt maskar
Och blinda hufvudskallar? Ser jag rätt,
Så brinner den i Capuletska grafven.
Ja, fromme fader. Der är nu min herre,
En vän till er.
Hvem är det?
Romeo.
Hur länge var han der?
Väl halfva timman.
Följ mig till hvalfvet.
Nej, jag vågar icke.
Min herre vet ej annat, än jag gått;
Förfärligt han mig hotade med döden,
Om jag blef qvar att spana ut hans uppsåt.
Så dröj, jag går allena. – Bäfvan slår mig,
Jag fruktar en förskräcklig ofärd här.
Då under dessa träd jag sof, jag drömde
Att med en annan nyss min herre stred
Och dräpte honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
