Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att den blott var en följd af elakt lynne,
Som stundom gör besök hos något hvar.
Det nekar dig att äta, tala, sofva,
Och verkade det så uppå ditt yttre,
Som det fått välde med ditt inre, Brutus,
Så skulle jag ej känna dig igen. –
Ack, min gemål, förtro mig ditt bekymmer!
Brut. Jag är ej riktigt frisk, och det är allt.
Port. Brutus är klok; och vore han ej frisk,
Så sökte han väl bot för att det bli.
Brut. Det gör jag ock; – min Portia, gå till sängs.
Port. Är Brutus sjuk? Och är det helsosamt
Att vandra halfklädd kring och andas in
Den våta morgondimman? Brutus sjuk?
Och stjäl sig upp utur sin sunda bädd
För att den leda nattens smitta trotsa
Och fresta om den feberdigra luften
Kan öka på hans sjukdom? Nej, min Brutus,
Du har ett sjukdomsqval inom din själ,
Som jag, i kraft utaf mitt kall som maka,
Har rätt att känna. Och på mina knän
Besvär jag dig vid fordom prisad skönhet,
Vid alla dina varma kärlekseder
Och vid det stora trohetslöftet, som
Oss sammansmälte till ett enda väsen,
Att du för mig, din hälft, ditt sjelf, bekänner
Hvi du är sorgsen och hvad folk i natt
Hos dig haft samqväm; ty här har det varit
Sex eller sju, som dolt sitt anlete
För sjelfva mörkret.
Brut. O knäböj ej, min goda Portia!
Port. Om ännu du min gode Brutus vore,
Behöfde jag det ej. Säg, blef det, Brutus,
Betingadt vid vårt äktenskapsförbund,
Att jag ej skulle veta hvad som hemligt
Anginge dig? Är jag ditt jag allenast
På sätt och vis och med inskränkningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
