Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lep.
Ert språk är lidelsens; men, jag besvär er,
Rör icke mer i askan. Se, här kommer
Den ädle Antonius.
Och der kommer Cæsar.
Till Parthien då, ifall vi blifva ense;
Hör du, Ventidius?
Jag ej känner det;
Mæcenas, spörj Agrippa.
Ädle vänner,
Hvad oss förenade, var stort; må ej
En småsak skilja oss. Hvad ändras bör,
Afhöres tåligt. Om vi högljudt före
Vår ringa tvist, så blir vår läkedom
Ej bättre än ett mord. Vidrören derför —
Det ber jag er allvarligt, ädle vänner —
Så ömt som möjligt det som bittrast är,
Och låt ej arghet blanda sig i saken.
Bra sagdt!
I spetsen för min här, beredd till kamp,
Jag gjorde så.
Välkommen hem.
Jag tackar.
Sitt ned.
Sitt ned, min herre!
Nå, då blir —
Jag erfar, att ni tyder till det värsta
Hvad ej så är, och hvad, om det så vore,
Ej alls er angick.
Löjlig vore jag,
Om af ett intet, eller af en småsak,
Jag trott mig förolämpad; och af er
I synnerhet: — mer löjlig, om jag nånsin
Föraktligt nämnt ert namn, helst när det ej
Det minsta angick mig att ens det nämna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
