Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. II, 3 - Antonius och Cleopatra. II, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du blir den tappande. Hans ärfda lycka
Slår dig, hur spelet står; din klarhet mulnar
Uti hans strålar; än en gång: din ande
Räds styra dig i närheten af honom;
Då han är borta, går det bra.
Gå bort!
Säg till Ventidius, att han kommer hit; —
(Spåmannen går).
Han skall till Parthien. — Slughet eller slump —
Men sant var talet; sjelfva tärningen
Är Cæsar lydig; då vi spela, strandar
Min större skicklighet emot hans lycka,
Och dra vi lott, så är det han som vinner;
Hans tupp besegrar min, om ock det gäller
Allt emot intet, och hans vaktel slår
Min större vaktel ständigt. Till Egypten!
Och fast jag äktat denna för min frid,
Bor dock min fröjd i östern. — Kom, Ventidius,
(Ventidius kommer).
Du skall till Parthien; färdig är din fullmakt,
Följ mig och mottag den. (De gå).
Besvära er ej längre, skynda nu
Uti er höfdings spår.
Antonius skall
Först kyssa sin Octavia; sedan gå vi.
Till dess jag ser er i er krigardrägt,
Som bra er båda klär, farväl!
Vi äro,
Om rätt jag känner nejden, före er
Vid udden, Lepidus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
