Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. III, 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTONIUS OCH CLEOPATRA. III, 11. 71
Tills han sitt anlet vränger som en skolpilt
Och skriker gällt om nåd. För honom bort!
Tim yr. Antonius, –
Ant. Nå, släpa imonoum bomt! När Iman är piskad,
Kom hit igen. - Den Cresars-narren skall
Ett bud till honom Ibra härifrån. –
(THYREUS släpas ut).
Haift vissnad var ni, fömr’n jag såg er: - ha!
Har jag i Rom min kudde lemnat orömd,
Försakat hoppet om en laglig ätt
Af en juvel blammd qvinnor, föm att skymfas
Af denna, som på slafvar blickar ömt?
Cleop. Min goda herre, -
Asmt. Ni var städse trolös.
Men när vi ha förhärdat oss i synd,
O ve! då göra gudarna oss blinda,
Nedsänka i vårt eget skam vårt vett,
Så att vi dyrka vår villfarelse;
Och de bele oss, medan vi oss brösta
Af vår förnedrirmg.
Cleop, Har det gått derhän?
Ant. Jag fann er som en lemn~ng kallnad redan
På döde Cmsars tallrik, som en smula
Från Cnei Pompeji bord; de herdestunder
Oräknade, som ryktet ej fått fatt,
Men ni er ymnigt stulit; ty helt visst,
Om ni ock möjligtvis kan gissa till
Hvad måttlighet väl skulle kunna vara, -
Ni vet ej hvad det är.
Cleop. Men hvartill detta?
Änt. Att dermna slaf, som tar drickspengar mot
Och säger "signe Gud !" skall bli kamrat med
Min lekkammat, er hand, den kungliga
Förpantaren af stora hjertan! - 0,
O att jag stode nim på Basans höjder
0dm finge måma öfvem’ horuboskapen!
Ty jag Imar gm’ymma skäl, och att dem tälja
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
