Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig. II, 7 - Köpmannen i Venedig. II, 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man har ett mynt i England, som är prydt
Med bilden af en engel, tryckt i guldet,
Men den är präglad utanpå; och här
Är engeln inom, i en gyldne bädd. –
Tag nykeln hit; jag väljer detta skrinet,
Och må jag lyckas se’n så godt jag kan!
Port. Se der, min prins; och fins min afbild der,
Tillhör jag er.
(MAROCCO öppnar det gyldene skrinet).
Mar. O afgrund, hvad är det?
En stygg dödskalle, i hvars tomma öga
Ett skrifvet papper ligger? Jag vill läsa’t.
"Allt som glimmar guld ej är,
Så ett gammalt ordspråk lär.
Mången man sitt lif förtär
För den glans min yta bär;
Mask förgylda plankan skär.
Och om ni, så vis som kär,
Längre sett än ert begär,
Blefve ej ert pass så här:
Gå, farväl, er korg är der!"
Korgen blef min mödas pris;
Farväl då, brand! Välkommen, is!
Farväl, o Portia! Alltför stor är sorgen
För långa afsked; fort man far med korgen. (Går med sin svit).
Port. Den slapp man lätt! – Hölj öfver skrinen; – må
Enhvar, som liknar honom, välja så! (Alla gå).
ÅTTONDE SCENEN.
Venedig. En gata.
(SALARINO och SOLANIO uppträda).
Sal. Jag har ju sett Bassanio segla af!
Med honom reste äfven Graziano,
Men der var ej Lorenzo med, det vet jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
