Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hans Alienus bevistar mässan samt åker till en bagarbod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det var besynnerligt.
En äldre präst med mörk skäggbotten, smala
sammanbitna läppar, kroknäsa och långt grått hår
hade stannat bredvid dem och följde samtalet. I
öfrigt var kapellet redan tomt, och betjäningen
började nedlyfta några af dekorationerna framme vid
altaret, på hvilket en korgosse släckt ljusen. En
lång blå strimma af rökelse ringlade under takets
målningar och liksom kom dem att röra sig.
Pergamentsrullen tycktes darra i sibyllans hand.
Sakta knarrande med vänstra skon och lutande
hufvudet åt sidan med ett oföränderligt småleende
yttrade prästen:
— Jag förstår, att musiken och själfva
skådespelet måste behaga. En människa utan
skönhetssinne är lytt — grofva förbrytare sägas ofta vara
det. Det har alltid varit min dröm, att när Europa
drunknar i stenkolsrök och tidningspapper, skall
den helige fadern lasta alla sina marmorskatter
och sitt bibliotek på skepp samt segla till en annan
trakt, till Palestina, till ett ännu oskäradt land.
All skönhet och förfining skall följa honom dit, och
medan det utlefvade Europa faller i ruiner, skall
där fjärran bland ännu naturfriska folk en renad
kristendom grunda det tusenåriga riket. — Nå, det
var, som sagdt, en dröm och den var säkert icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
