Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Fader Paviani slår nya trådar i väfven samt bugar sig i stället för alt uttala ett visst opassande ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
fattade han på samma sätt, som då en yrvaken
hör någon berätta och låter hela meningar glida
förbi utan att förstå dem, men dess emellan upp-
fångar ett enstaka ord, och tycker att intet i hela
världen finns till utom detta ord, som tar form af
bokstäfver.
Hennes uppriktighet hade endast närmat dem
än mer mot hvarann, och den känsla af samvets-
agg, med hvilken de mötts och som så länge ställt
hennes väninnas bild mellan dem, bleknade i fär-
gen. Då han reste sig från stolen, gick hon ovill-
korligt ett par steg åt sidan, liksom rädd för ho-
nom och för sig själf och den ensamhet, i hvilken
de befunno sig.
— Fader Paviani har berättat, att du redan i
morgon till fots tänker lämna vår stad, och jag
har längtat gränslöst att få träffa dig i dag, men
endast för att taga afsked.
— Om vi icke bekymra oss om de kraf vi
ställt på oss själfva, kunna vi bli två lyckliga
människor.
— Vi lyckliga! — Hon skrattade bittert och
började gråta. — Tro du mig, du är icke ämnad att
bli lycklig. Mellan oss står en farligare medtäfler-
ska än min stackars väninna. — Du skulle aldrig
känna dig hemma i ett hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
