Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Alienus nu sträckte sin högra hand mot
spiken i den korsfästes fot samt svarade så högt
och tydligt, att hans ord förnams ända in i de
båda angränsande salarna:
— Jag lofvar det!
Då den helige fadern:
— Om du också uppsöker det förflutna, skall
lika fullt din samtids blod fylla ditt bjärta. Sångerna,
som du sjöng på skolbänken, klockringningen, som
väckte dig julmorgonen, minnet af dina första lek-
saker, de många tankar och förhoppningar, som
sysselsatte din tid — allt ligger ändå kvar i rän-
seln, hur långt du går, och hvart du kommer blir
du en främling. Misstro till egen tid är det tyngsta
öde en människa kan få att bära. Den som van-
trifs hos det århundrade, i hvilket han blifvit född,
går husvill till sin död.
De knäböjande reste sig, och piparne spelade
upp, men utan att återvända till sin kyrkstol stod
Hans Alienus kvar under krucifixet. Han tilltalade
ingen och hörde icke längre träflöjterna eller Jasons
retliga knackningar.
Då väckte bullret den rödhårige druckne. Han
såg sig yrvaket kring åt alla sidor med en tofs af
håret öfver ögonbrynen samt fattade med båda
händerna om bänkens kant bakom sig och steg
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
